Arash Eslami
Reza (Arash) Eslami, föddes i Iran 1951. Han har utbildat sig som konstnär i olika kategorier; målning, teckning, och skulptur. På grund av sin politiska ställning, tvingades han fly från Iran till Ryssland år 1986, där han utbildade sig till skulptör.1989 kom han till Sverige. I Sverige fortsatte han med samma inriktning, samma intressen inom kultur och konst. Han började studera vid domän konstskola. Under denna tid d.v.s. mellan 1990-1995 publicerade han fem diktsamlingar varav en på svenska. Från 1996 jobbade han som konstlärare vid utbildningscentret ”IRAN” i Göteborg.
Sedan 1996 är han medlem i iranska P. E. N. Centret i exil och även medlem i iranska författarförbundet i exil. Under de senaste åren har han deltagit i många poesi- festivaler, och haft föreläsningar i poetik i Sverige och andra europeiska länder. Han har också haft utställningar i Sverige, Norge och Tyskland inom målning och skulptur.
------------------------------------------------------------
Översättning av: Sohrab Rahimi
månen passerar
eller älgens blod
rinner från granatäpple
jag förvandlas till träd
och springer som en älg i dina ögon som liknar granatäpplen
som är källan till blod
jag vill ta bort hela vägen
och snurra avståndet som bröstens knapp
runt min muns skål
var är vägens höjd
och varför vet jordens tand varifrån kroppens äpple blir sött
när den mörka vinden ylar
vet ingen hur många år av dess ålder som bundits vid stenen
och jag vet inte från vilken av jordens livmoder
jag hör din grämelse i skogar
och jag vet inte hur fjäril passerade Aras-floden?
och varför döden plöjer fortfarande i min hals!
och jag vet inte
för vilken sida av jorden jag blir vacker
när dina ögon är säkrare än jordens hål
Jag är rädd,
rädd för att gå vilse i regnet
med dessa grenar och dessa horn
jag vill stanna här
bredvid dina granatäppleliknande ögon
i dem blir hela universum våt
här
bredvid oskulda vatten och råa eldar
i denna by
där du med en riven skjorta
springer mot några vilsna älgar
månen passerar
eller
älgens blod
rinner
från granatäpple
tog dig med sig
en dag
till sin ensamhet
och blev förtrollad av din strupe fram till midnatt
dig
med din färg
din kropp
med dig själv
och din längtan
oh!
Du som är född av grön
Du den underlige
Även Lorca
satt i ditt ställe
för att månen
skulle vara
översättningen
av hans sorg.
Utfärden av molnets kor och regnets sparvar
Det här är platsen för utfärden av molnets kor och regnets sparvar
och jag vet inte
Vvarför jag är ovetande om vasen
och faller droppvis i örat av denna minnets bergtroll
som springer riktlöst
ifrån dagens isolering
rädslans gift penetrerar i mitt ansiktes hål
och mitt hjärta skakar för synen av gråtande vindruvor
att min mun glömmer smaken av alkohol.
Vad gjorde jag för brott
Jag blir mörk
för att inte veta varför och hur jag kom
till alla har jag sagt att det är tidens tradition
eller mina tankars komplex
allt detta skriver jag å dina vägnar
och denna viljelösa hand och detta slappa huvud
jag svär på ditt blåa namn att jag kom för din skull
för att detta skulle vara min upplysnings höjd
Var det inte Du som snurrade mig med sten och fikon och hav
För att jag skulle flyta
Var det inte Du som
Fyllde upp min mun med eld och bord och papper och exil
Var det inte Du
Som inom dig själv roterade mig
Och kastade mig i min kropps fälla
Och passerade
Så att jag inte skulle följa efter dig längre
i trettio år skrev jag brev till dig
med denna hand och knäckte mig själv
mellan hej och jag mår bättre nu
för att Du skulle komma och skratta
vad gjorde Du till slut
knuffade undan min skrifts händer och ansikte
att det hade varit bättre om jag inte kom
och mitt hjärta gick sönder
titta nu
titta på den himlens glas
i vilken Du svajar
och dricker mig
drick!
ty solens vin är drickbart
drick Du dricker min trettioåriga sömnlöshetens blod
mittemot sju oskulda systrar
vad gjorde jag för brott
som tittade på dig
och tog dig till mina drömmar
och gjorde mig galen i dig
var någonstans är det brukligt
att en sådan stackare
kastar sitt livs rikedom inför dina fötter
och blir dagdrivare i världen
Jag går
Jag går ifrån
de instinktiva överdrivna sevärdheterna
himlens floder
orientens tvättade hav
som jag sett på långt håll
jag går ifrån bergen
och deras förvånings volym
som förvandlat mig till en vild insekt
ifrån branten av skymningens tak
ifrån botten av kaffekoppen
med dess dansande silverlika hästen
och dess indiska tatuering
och ifrån låtsasvänners rusning
på min spådoms brudkammare
ifrån mig själv
ifrån mitt falska namn
ifrån minnesbilder och geometriska ansikten
ifrån album och spegel och handtag och nyckel och trappa och grannens hund
ifrån plånbok och fem hundra kronorssedlar
ifrån bankkort
buss
telefon
sjukhus
ifrån glasögon
tändare
cigaretter
ifrån brev och min systers vykort
som bara skrev oh
jag går
avlägsen
avlägsen
avlägsen
från cykel
från tåg
från buss
från arghavans fiol
från lalehs piano
från Noors gitarr
från Parvanehs hav
från doktor Lars Grip och alla dessa smärtstillande
från dessa smärtans stora valnötter
från dessa rivna kärl
från dessa astronomiska skrik och jordiska elchock
Jag går
härifrån
från mig själv.
tågets oupphörliga passage
kvinnans andetag.
och himlen
med sin vackra stenade
är den nattens tempel
då snö lägger ägg i den
novembers dubbla måne
lampans värme över kroppen arton stamningar
och rummet med tolv ankare
är förvånad över två målares tårar
sömnens myror
omplåstras
med Mozarts symfoni
Jag kommer inte ihåg hennes namn
men hennes minne
lägger räls på min kropp
och jag vet varifrån blodet av det vetet
som min mamma droppade i min mun
hade blivit rånad.
jag minns inte dess namn!
- varken förståndets magnet
eller Nilens oroliga pyramider –
Listan över de döda har gjort mig mörk.
----------------------------------------------------------------------
novembers dubbla måne
Nu kommer han upp ur århundradens celler
under detta tak
där vinden river sönder trädens regnkappa
novembers dubbla måne
Även om en olycka gör mig stum
vet jag att äpple föll i månens båt för din skull.
drick resten av ditt vin
och sjung dina sånger igen
bli spegel
tills dina förti blir förnyade.
Ooh!! från dina samtals bi
som tröttar ut min dårskap
jag kommer inte ihåg hennes namn
säg nu skriv mig bredvid korallers kista
där fiskarnas blod har samma färg som dina tårar.
Oh!!! dina naglar river inte längre min huds bollar
novembers dubbla måne
vår värld är i exil.
och skuggorna spillt ner bredvid en kvinnas kudde
hon är rädd för att bli grav
jag kommer inte ihåg hennes namn
bara en kyss utmed dörren
myrorna är döda
och jag fastnat vid ett lik som väcker seklet
novembers dubbla måne
tolv sömnpiller för två målares sömn
jag kommer inte ihåg hennes namn
men hennes minne lägger räls på min kropp
novembers dubbla måne