www.sahneha.com  Sohrab Rahimi

  شعر ايران   شعرجهان   داستان   مقاله   مصاحبه    معرفي کتاب    اخبار   لينکها   تماس    صفحه اول   ديجيتالي  Swedish

 Granaz Mosavi

گراناز موسوی

Översättning: Sohrab Rahimi

 

Fönstrets skrik

andra sidan fönstret

inte solen

utan något lik upprepning

meddelas

i de unga kråkornas halsar

Jag öppnas fönstret

var är ni blöta år?

väntande almanackor

vår skrynkliga ungdom

en sparv

som tyckte mycket om himlen

har slocknat

på elkabeln

inte ett svar till fönstret

jag blir gardin.

 

حرف هاي روپوش سرمه ای

حتا تمام ابرهاي جهان را به تن كنم
باز ردايي به دوشم مي افكنند
تا برهنه نباشم
اين جا نيمه ي تاريك ماه است
دستي كه سيلي مي زند
نمي داند
گاهي ماهي تنگ
عاشق نهنگ مي شود
بي هوده سرم داد مي كشند
نمي دانند
ديگر ماهي شده ام
و رودخانه ات از من گذشته است
نمي خواهم بيابان هاي جهان را به تن كنم
و در سياره اي كه هنوز رصد نكرده اند
                                                نفس بكشم
حتا اگر باد را به انگشت نگاري ببرند
رد بوسه ات را پيدا نمي كنند

به كوچه بايد رفت
گرچه ماشين ها از ميان ما و آفتاب مي گذرند
به كوچه بايد رفت
اين همه آسمان در پنجره جا نمي شود.

مي خواهم در جنوبي ترين جاي روحت
                                        آفتاب بگيرم
چراغ سقفي به درد شيطان هم نمي خورد
آن كه پرده را مي كشد
                                نمي داند
 هميشه صداي كسي كه آن سوي خط ايستاده
                                                فردا مي رسد
بگذار هر چه مي خواهند
                                 چفت در را بيندازند
امشب از نيمه ي تاريك ماه مي آيم
 وتمام پرده ها و رداها را
تكه تكه خواهم كرد
بگذار براي بادبادك و شب تاب هم
اتاقي حوالي جهنم اجاره كنند
من هم خواهم رفت
مي خواهم پيراهنم را به آفتاب بدهم.                  

   ارديبهشت 1376

 

Den blå rockens tal

 

Även om jag klär mig i all världens moln

kommer de att slänga en kappa på mig

så att jag inte är naken

här är månens mörka hälft

den hand som slår örfilar

vet inte

ibland blir fisken i tunnan

kär i valar

de skriker förgäves åt mig

de vet inte

jag har blivit fisk

och din flod har passerat mig

jag vill inte klä mig

i världens öken

och jag vill inte andas

i den planet

som ännu inte upptäckts

även om de tar med sig vinden till fingeravtryck

kommer de inte att hitta dina kyssars spår

man måste gå ut på gatan

även om bilar passerar igenom oss och solen

man måste gå ut på gatan

all denna himmel får inte plats i fönstret

jag vill få plats i den mest sydliga stället i din själ

taklampan passar inte ens till djävulen

den som drar för gardinen vet inte

alltid kommer den andra människans röst

som står på andra sidan nätet imorgon

låt de haspa dörren

hur mycket de än vill

ikväll kommer jag från

månens mörka hälft

och jag kommer att riva upp

alla gardiner och kläder

låt dem hyra ett rum kring helvetet

för ballonger och lysmaskar

jag kommer också att gå förbi

jag kommer att skänka min skjorta till solen.

 

April 1998

 

Våt dikt

 

Från himlen hörs molnens infarkt

vägen som hela tiden går

förlorar dig alltid vid korsningen

och spegeln

är den ende som återstår till varje morgon

för att smeka ditt trötta hår

jag tänker fortfarande

någon gång kommer någon från trapporna

för att svänga dörren

på morgondagens tröskel

lite himmel kommer den att lämna bakom gardinen

och sedan spelar det ingen roll

om telefonen ringer eller ej

frrån himlen ljudet av sparvarnas sömn

och från händer utan paraply

kommer ljudet av havet.

 

augusti 1999

 

 

Fönstret

 

Bakom fönstret vinden

bakom fönstret tomheten

bakom fönstret bilden av det trädet

vars sorg har blivit mer än

sparvarnas tålamod

bakom fönstret är en bild av luft

skuggan av människorna

och den som skulle komma kom inte

skall vi tro på det eller inte

dödens beska språk

som rullade i jungfruns mun

söka skydd hos mörka hus

eller jordens nakna armar?

de har alltid sagt sanningen

det är jag som inte tror på det.

 

 

 

En blå dikt

 

Vilken frestelse ledde mig till denna hörna

då mina händer blev så små

och lät inte håglösheten tränga sig in

vilken snäll djävul graverades under mitt hud

då jag inte trodde mig synas bakom dimman

vem var det som av vita lakan och mig

byggde ett moln och passerade taggtråden

tog med sig min skugga

och mitt liv blev så blå

 

hela min kropp är sårad

doften av dagg och näckros

under min hud

och min hals är nu

full av blåfjädrade fåglar.

 

december 1999

 

 

Kort

sänd mig en ny spegel

min egen spegel blev så full av min brutna bild

att den sprack