|
Rosa Jamali Översättning: Sohrab Rahimi شعر های رزا جمالی ترجمه به سوئدی از سهراب رحیمی
تهران در بغلم
تهران در بغلم رو به احتضار به ماده گاوی پیر می ماند که زوزه می کشد آرام و رام تن اش را به موهایم می مالد فردا لاشه ای ست که سپور خیابان جمع اش می کند به لگد های ماده سگی پناه می برم و جسدم را به خدا می سپارم.
برگرفته از مجموعه ي "براي ادامه ي اين ماجرايِ پليسي قهوه اي دم كرده ام..."
Teheran i mitt famn
Teheran i mitt famn lutad mot döden liknar en gammal kossa som vrålar sakta och säkert nuddar sin kropp vid mitt hår imorgon är en död kropp som skyfflas av städaren på gatan Jag söker skydd hos hundens kick och lämnar min kropp till Gud.
زواياي اين قاب
1 سال ها از آنروز گذشته است كه من به چهره ي پيرم در آينه نگاه مي كنم سال ها ازآنروز گذشته است كه من به ماسه هايي كه شكم داده اند بر تختم لو مي روم سال ها از آنروز گذشته است
2 اين حكايت از مويرگ هاي دهليزي ست كه شما نمي بينيدش
3 اين گاو كه سالهاست از سينه ام مكيده است و تنگ در قابم كه فرو رفته ام
4 مي دانستم كه توجيه اش آسان نيست اين قاعده خلافِ جريان بود و ما از ابهامات آن بي خبر بوديم يك اتفاقٍِِ نادر كه به قانون هاي طبيعي توجيه نمي شود و ما در كتِ آن سال هاست كه مانده ايم
5 اين زمينِ عاريتي بخشي ازآن جزيره ي آبسكون است فقدان دستي كه منجر به بن بست شد و نقش هايي كه رسم شده بودند براي ترسيم اين منحني به پرگار نيازي نبود
6 اسب هايي ست كه بي وقفه در خونم مي خوانند آن اسب ها كه ياران خوني منند اين شكل ها به شعاع آن منحني بسته اند درخت ساكني ست كه بر اشكوبه ها ريشه كرده است
7 نمي شد به بازي عقربه ها پايان داد به ثانيه هاي شكسته برنمي گرديم روزهايي كه در پي هم چيده ام و اسب هايي كه از بازي من گريخته اند
8 حصيري كه روي آن خوابيده بودي من به سكون اين خانه بدجور عادت كرده ام چيزي كه قرار بود از مركز زمين دور شود و ترا به من برساند
9 قرني از تو گذشته است و ما كه در اين خانه مانده ايم ....
10 ابعاد گذشته تغيير كرده است و اين منحصر به رنگ سقف نيست حروفي كه ما را چون ساكنان اين سرزمين پذيرفتند و چنانكه مجرمي از اين خاك گريختند و ما به سكونِ اين شهر عادت كرديم .
Den här ramens vinklar 1 Många år har gått sedan den dagen då jag betraktade mitt gamla ansikte i spegeln många år har gått sedan dess då jag avslöjas på de grus som lutar mot min säng många år har gått
2 denna berättelse är om labiryntkapillärer som ni inte ser
3 denna ko som sedan några år sugit på mitt bröst och jag som trångt har blivit intryckt i min ram
4 jag visste att dess förklaring inte är lätt denna regel var ovetande om dess oklarheter en sällsam händelse som inte kan förklaras av naturliga lagar och vi har förblivit i skuggan av de åren 5 denna lånade jord är en del av denna ö saknad av en hand som resulterade i återvändsgränd för att rita denna kurva behövdes ingen passare 6 det finns höstar som oavbrutet sjunger i de hästar som är mina blodsvänner dess bilder beror på krokens radie det är ett stillsamt träd som har byggt bo på vinter 7 det gick inte att avsluta visarnas lekar vi återvänder inte till brutna sekunder de dagar vi ställt bakom varann och hästar som rymt från mina lekar 8 den hlammatta du hade lagt dig på jag har vant mig vid detta hus tystnad saken som var på väg att avlägsna sig från jordens mitt och ta dig till mig 9 det har gått en sekel sedan dig och vi som återstått i detta hus 10 tidigare perspektiv har ändrats och detta rör inte enbart takets färg de ord som accepterade oss som detta lands invånare och som skyldiga rymde från denna jord och vi vande oss vid denna stads tystnad.
|
