|
I Iran är poesin protesternas röst
Av
SOHRAB RAHIMI Sohrab Rahimi förklarar varför författarna och poeterna protesterar i Iran. Ögonvittnen talade om ett historiskt deltagande. Nära 43 miljoner av Irans 52 miljoner röstberättigade deltog i valet. Och anledningen till det höga valdeltagandet var missnöjet med den nuvarande regeringen. Inflationen har ökat, många tidningar och tidskrifter har stoppats, bokaffärer, kaféer och andra samlingsplatser för ungdomar och intellektuella har stängts. Författare och journalister har stenats, avrättats, torterats, fängslats och blivit av med sina jobb, hem och medborgerliga rättigheter. En del har flytt utomlands men många är kvar och kämpar. De har inga tidningar längre, men de har hemsidor och bloggar. De håller kontakten genom Facebook, Twitter och sms. Innan valet skrev många iranska författare under ett upprop där de i hopp om ett friare samhälle stödde presidentkandidaten Mir Hossein Mousavi. En anledning till deras stöd är förmodligen hans kulturella bakgrund. Han är skulptör, arkitekt, universitetslektor i konsthistoria och arkitektur och sitter i kulturrådets styrelse. Han utlovade dessutom reformer och tryckfrihet. Innan vallokalerna var stängda, utropade den iranska TV:n, den sittande presidenten till segrare. Detta utan att de ens hunnit räkna några röster. Under de dagar som gått sedan publiceringen av valresultatet har miljontals människor protesterat på gatorna i elva olika storstäder. Och iranska författare och konstnärer har gett sig ut på gatorna sida vid sida med folket. På telefon berättar talmannen för det förbjudna iranska författarförbundet för mig att en protestlista kommer att publiceras om två dagar. Författarförbundets medlemmar, som traditionellt varit vänsteranhängare, stödjer nu den moderata kandidaten Mousavi. Kulturbloggar har blivit politiska bloggar. Poesin har i Iran alltid varit en protestens röst. Eftersom kvinnor har fått mest stryk av den islamska regimen är det en stor andel av de skrivande som är kvinnor. Och antalet författare har ökat. På 70-talet fanns det fjorton kvinnliga författare i Iran. På 80-talet hade vi 300 kvinnliga författare och. Idag finns det över 10 000 kvinnor som skriver och publiceras. Förtrycket har inte stoppat folket. Det är därför miljoner människor går ut på gatorna trots att de kan bli mördade. De senaste dagarna har jag pratat med flera poeter och författare i Teheran. De berättar att det nu är viktigare att vara ute på gatorna än att sitta hemma och skriva poesi. Att vara ute bland folket ser de som en litterär verksamhet. Det finns ingen skillnad mellan litteratur och politik, det hör ihop. Att författarna och poeterna nu är ute på gatorna är oerhört viktigt eftersom författare och speciellt poeter av tradition alltid har haft en hög ställning i det iranska samhället. De har historiskt sett försvarat människors rättigheter och iranierna ser författarna och poeterna som sina advokater. ”Det är en process som kommer att ta lång tid. Men vi ger inte upp förrän vi fått resultat”, säger ordföranden i det iranska författarförbundet. Trots alla döda och fängslade vill iranierna ha tillbaka sina röster. Sohrab Rahimi, författare och översättare, bosatt i Malmö
|
